trod

Men hur mycket vet svenskarna egentligen om cannabis? Varifrån får de sin information och hur stämmer denna information överens med internationell forskning?

De flesta vet inte varifrån de fått den kunskap de har om cannabis. Eller rättare sagt, de vet inte ursprungskällan. Vem det är som sprider information om cannabis är dock inte svårt att lista ut om man läser nyhetsartiklar eller ser en buss åka förbi med en reklamskylt som det står "KNARK ÄR BAJS" på. Det är givetvis våra myndigheter. År 2006 spenderade den statliga organisationen Mobilisering mot narkotika 9 miljoner kronor utav sina närmare 100 miljoner på en kampanj vars slogan var "KNARK ÄR BAJS". Men kampanjen var inte enbart riktad till barn och ungdomar. På organisationens (samt polisens och andra myntigheters) webbsidor kan man läsa att den officiella sanningen om cannabis är att cannabis ger psykiska sjukdomar, stör hormonbalansen, fördummar och ger brukaren ett spontant sug efter heroin. Och vi vuxna lär oss detta precis som vi lär oss de största riskerna med våra laboratorieframställda mediciner. Varför skulle man behöva ifrågasätta de bieffekter som står på cannabispaketets bipackssedel (om nu cannabis fanns i apoteket)? De flesta litar på att våra myndigheter inte ljuger om droger.

Och det är då vi ger våra byråkrater möjligheten att ljuga. Historien bakom cannabisförbudet har bestått av myndigheter (bl.a. Drug Enforement Agency i USA) som i stora propagandakampanjer varnat allmänheten om olika bieffekter som cannabis påstås ha. När forskningen, flera år senare, hunnit undersöka de påstådda bieffekterna har slutsatsen gång på gång blivit att påståendena om cannabis inte stämmer överens med verkligheten. Cannabis ger inte upphov till våld (vilket påstods 1929), galenskap, beroende, kriminalitet och död (1936), heroinberoende och kommunism (1951), moralens förfall, likgiltighet och en fara för rikets säkerhet (1963), "dåliga saker, men ingen vet vilka de är" (1969), omoralisk kultur såsom den i Hollywood (1977) eller hjärnskador (1980). Även om dessa myter motbevisats av forskningen florerar de fortfarande bland svenska byråkrater. "Cannabis är en inkörsport till heroin" och "cannabis ger upphov till hjärnskador och galenskap", får man höra av dem som idag har ansvar för svensk narkotikapolitik.

Om man vill veta vad cannabis egentligen är kan man tyvärr inte vända sig till svenska "experter". Det de påstår strider mot den oberoende forskning som bedrivits av bl.a. World Health Organization. All oberoende forskning som någonsin gjorts om cannabis pekar åt ett och samma håll: Cannabis har förvånansvärt få bieffekter.

Men det vidarebefodrar givetvis inte myndigheterna till befolkningen. De har fått i uppdrag att föra en nolltolerans mot narkotika - och det gör de. Att säga att cannabis är relativt ofarligt skulle motverka deras syfte. Istället säger man att cannabis är farligt och de bieffekter man hänvisar till är konstigt nog desamma som redan blivit avfärdade av forskningen.

Men det lägger ingen märke till eftersom ingen tagit del av den moderna forskningen kring cannabis. Vi litar på att våra myndigheter talar sanning om droger. Och den tillit använder de till att sprida en vinklad bild av cannabis.

Det krävs en seriös debatt i cannabisfrågan - en där grunden ligger på vad internationell forskning visat vara sant respektive falskt om cannabis. När man konstaterat exakt hur farligt cannabis är (vilka bieffekter och risker som egentligen finns) kan man börja diskutera huruvida samhället ska förbjuda denna drog. Ska polisens, åklagarnas och domstolarnas resurser gå till bekämpning av denna drog? Ska cannabisrökare - sådana som aldrig skulle begå några andra brott - ges böter och fängelse? Ska den kriminella marknaden få fortsätta omsätta miljarder varje år genom att ha full kontroll över cannabishandeln? Ska cannabis åtminstone ges som smärtlindringspreparat till de döende eller som aptitstimulerande till de anorexiska?

Det finns ett vettigt alternativ till förbudspolitiken. En legalisering av cannabis skulle innebära en laglig, reglerad marknad precis som dagens alkoholmarknad. En marknad med åldergränser, beskattning och korrekt information så att människor får göra sina egna, välinformerade val. En marknad utan knarklangare, utan onödiga polisinsatser och utan fängelsestraff till vanliga människor.

Även om alkohol orsakar skador är ett lagligt system att föredra framför en svart marknad. Samma sak gäller cannabis - speciellt då bieffekterna hos cannabis är mindre än de hos alkohol.